Den kallas ju för skärgård min hemort men det känns som en missledande titel. Dom som inte har varit i Holmsund får säkert bilden av att det är grönt och frodigt, att vattnet är kallt och rent men att det ändå finns en uppsjö av gamla träbåtar. Obegränsat med färsk fisk och turister på sommaren. Men nej, så är det verkligen inte!
Visserligen är det grönt men gråa och illaluktande timmer- och pappersfabriker förstör delvis den idylliska skärgårdsbilden. Badplatserna har grumligt vatten och sist jag badade i älven som går vid orten fick jag så många vattenloppbett att jag grät. Både för att det kliade värre än vattkoppor och för att det såg så fruktansvärt äckligt ut.
Men det känns ganska skönt att känna och veta det. Jag vantrivs i Holmsund och kommer inte att flytta tillbaka hit. Missförstå mig rätt, jag har det jättebra här uppe just nu! Över midsommar var vi på vår stuga i Finland som överlägset är min favoritplats. Bastade, badade, solade, läste och hängde med min fantastiska släkt. Inne i Umeå har jag hittat på mycket roligt med vänner och familj (därav att detta inlägg kommer så sent...), övningskörandet går bra och mina kollegor här uppe är supertrevliga. Umeå kanske det kan bli i framtiden men jag och Holmsund är ett avslutat kapitel och det känns som ett gott och välbehövligt slut.
Vad kul eran utflykt lät! Jag har hört så mycket gott om Skåne, skulle verkligen vilja resa runt där! Kanske nästa sommar. I dag gör jag en utflykt till Ratan med mamma och pappa, där ägde det sista slaget på svensk mark rum (enligt pappa...). Tänk att 2009 var kungen där för då var det två sekel sedan Sverige var i krig! (enligt historieböckerna...)
Ps. Kände att det behövdes en bild på bloggen, bjuder på en på stranden vid vår stuga ;)
Lotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar