Jag saknar inte Stockholm

Jag trodde verkligen att jag skulle göra det vid det här laget. För nu har det snart gått två månader sen jag lämnade stan. Men jag saknar inte pulsen, inte uteställen, inte shopping och inte att leva mitt ofrivilligt valda nomadliv. Jag saknar vänner men inte fler bekantskaper. Jag är så less på att skaka hand, upprepa namn, fråga ut för att sedan glömma, gå vidare och börja om igen. Och jag är så trött på att presentera mig, är det verkligen nödvändigt? Man ses ju med största sannolikhet aldrig igen. Och gör man det så minns den ena men inte den andra. Eller så låtsas han/hon inte göra det.

Usch, jag låter som en riktig bitterfitta. Men jag trodde aldrig att jag skulle ha ångest för att åka tillbaka till Stockholm igen. När jag flyttade från Umeå för 3,5 år sen var jag övertygad om att det var för en livstid. I dag känns det inte lika självklart. Mammas mat, det lugna tempot och gamla bekanta ansikten har gjort mig bekväm igen. Jag har verkligen saknat det! Och jag kommer att göra det i höst. Särskilt när det vankas c-uppsats och uteblivet socialt umgänge.

Men jag får några veckor till innan höstterminen drar i gång. Just nu är det bara övningskörning och pepp för Way Out West som gäller. Till skillnad från dig blir det min enda Sverigeresa den här sommaren, men desto mer njutbar! ;)

Småland

Jag rör lite på mig den här sommaren. Jag reser lite kors och tvärs och får se platser jag aldrig sett tidigare. Förra söndagen var jag och min kompis Erik på besök på Österlen. På vägen till Tomelilla fick vi en läskig idé. Har du sett filmen Groundhoug day, där Bill Murray får uppleva samma dag om och om igen, tills han tillslut, efter att ha ändrat sig lite som människa fick fortsätta sitt liv som vanligt. I vårt fall skulle vi istället varje dag få utstå vägen till samt den lilla skånska staden Tomelilla. En liten oroväckande tanke.
Jaja, Österlen var vackert och den delen av Skåne har mycket att erbjuda. Vitemölla är en mysig gammal fiskeby och passera därefter snabbt förbi Kivik och stanna hellre i Simrishamn, som är mycket vackert och har mycket att erbjuda. Vi satt nere vi hamnen när några gubbar riggade till spelning. Vad skulle det bli, tänkte vi. Trubadur och sommarånger? Nej, det blev frälsningsarméns dängor, helt plötsligt kände jag mig som om jag hade kommit hem till Jönköping, den svenska kristendomens näste. Vi lämnade snabbt hamnen och åkte hem.

Efter ytterligare några dagar i Skåne åkte jag till min kompis Åsa som bor utanför Växjö. Ut i skogen, bara träd så långt ögat kunde nå blev en välbehövlig paus från Skånes öppna landskap. Under fredagen träffade jag min kompis Sara och fick uppleva den lilla pulsen i Växjö. Jag lyckades pricka in Karl-Oskar dagarna och för en gångs skull vara gatorna fyllda med folk. Allt såldes, langos, våfflor, kaffe, knäck, sill, godis, karusellbiljetter mm. Jag och Sara satte oss först på det mysiga fiket gusto, med världens trevligaste personal och gick senare till det omtalade Café de luxe. Vi tog varsin öl och försökte prata samtidigt som gamla gubbarna i rockabilly-mundering sound-checkade. En övervintrad göteborgare kikade fram och frågade oss om det var okey med att det höll på och mixtrade. Självklart sa vi, annars går vi ut.
Senare på kvällen kom Åsa och hennes syster in och vi stod och tittade på Rix fm-festival. Inte så himla bra, och alla runtomkring oss var antingen 14 eller 40. Det var också ett genomgående tema resten av kvällen, det var nog inte riktigt vårt klientel. Vi besökte dock baren/restaurangen Sangria och hade riktigt trevligt.

Igår fortsatte Smålandsäventyret och jag och Åsa åkte till Tingsryd. Jag var spänd och förväntansfull efter allt jag hört om den lilla staden och dess varuhus Börjes, där allt skulle vara billigt. Särskilt räkmackorna och glassen. Vi började dock dagen med att spela minigolf på Tingsryds camping. Banorna var självklart felkonstruerade, lutade och allt möjligt men Åsa tog tillsist hem segern. Därefter stack vi till Börjes hästaffär och mötte upp Åsas syster som precis slutade jobbet. Och därefter fikade vi och jag åkte så småningom tillbaka till Jönköping.
Som sagt ett riktigt Smålands äventyr.